del 1 .

1999, det var året då en 10 årig flicka fick bestämma sig, om hon ville följa med mamma eller pappa. Hon hade vart med under ganska många upplevelser mellan föräldrarna. Fast med pappans styrka samt vilja av att få familjen ihop igen så gick det bra igen, tillsammans med mammans svaghet och rädsla. Mamma visste pappas ständiga resor hem till Hong Kong, och visste att han skulle åka närsomhelst, med en kort varsel, eller kanske med inte någon som helst varsel ens? Det vart som hon trodde, han åkte.

Men det var också nu, hon inte heller visste hur lång tid hon hade på sig att ta kontakt med kvinnojouren, som skulle hjälpa henne med ev. flytt. För han kunde komma hem igen närsomhelst, minst 2-3 dagar, det tar ju tid och flyga hem och sen tillbaka. Hon pratade ut med sina vänninor som också var gifta, också med samma rädsla över deras giftermål, men alla avrådde henne till att lämna hennes man, hon skulle aldrig klara sig utan honom sa hennes vänninor, vem skulle hjälpa henne med att sätta ihop möblerna? borra hål i väggarna, installera tvn m.m. Det kunde inte kvinnorna hemma i Eskilstuna tyckte husfruarna där.

Jag berättar idag, om den andra halvan av mitt liv. För den som vill läsa, det blir både en för och nackdel för mig att berätta. Jag slipper hålla mitt liv hemligt längre, att bära på en hemligstämplad mapp genom åren var det svåraste, samt att byta från ett namn till ett annat var ännu hårdare. Jag var liten, mamma sa bara vi ska lämna pappa. Du får inte berätta för någon annan om vad vi egentligen heter. Jag minns den kvällen vi fortfarande bodde kvar i Eskilstuna, vi sökte runt text-tv (det var den tiden då jag inte ägde en dator hemma), efter namnförslag, till slut så bytte vi båda. Mitt nya liv tillkom, Elin var mitt namn.

År 2000, mitt nya liv började i Nyköping, hoppade av skolan några veckor innan sommarlovet, hann inte ens ta hejdå till mitt förra liv i Eskilstuna, men det spelade ju absolut ingen roll, hade ändåså inga vänner där, det var bara människor som jagade mig med deras cyklar hela vägen hem, smått lekande i fritidsgården. Pappa förbjöd mig att gå ut och träffa andra, jag skulle direkt hem efter skolan för att plugga sen lära mig hur man ska städa hemma. Men... man brukar säga att man inte ska vända sig och titta till sitt förlutna när man har lämnat det. Livet började i Brandkärr, började fyran där, fick gå i en fritids efter skolan tillsammans med helt okey trevliga människor, men en blandning av olika nationaliteter. Även när vi hade flyttat så drog mamma med mig till Eskilstuna, såfort hon visste att han hade åkt hem till Hong Kong igen. Eskilstuna var en sorts "by" alla visste allt om alla, de ska alltid ha nåt att prata om, har de inte så berättar de säkert om när de sket senast... : sant ju...

[mitt andra födelsedagsfirande i Nyköping]

Olyckshändelse på jobbet...
Kom till jobbet och kollegan ber mig och gå till lagret o kolla om jag skulle lyckas med att hitta packsedeln bakom alla lådor från leveransen. Första gången jag får packa upp alla lådor själv, utan tillsyn sen plus att satans jävla pallen är helt inplastad fortfarande! Försöker göra det bästa utav situationen och är så jädrans envis utav mig att jag står där och skär av plasten, sen det enda jag ser är att varenda låda innehåller påsar så det var väl inte så mycket att göra än att bära ut alla kartongerna o ställa dem fint mot väggen? För jag kunde verkligen inte komma åt packsedeln annars, man vet ju inte annars ifall det fattas något i lådorna, vilket har hänt att det vart felpackat eller att någon låda fattas *-) men, hursomhelst, då ska man vara så jävla smart och inte ens märka att bandet som håller fast självaste jävla pall-jävel sitter runt min fot, och som sagt ja, jag såg eller märkte inte att den var där... så jag tog ett stort kliv för att lägga den stora, tunga kartongen bland de andra som jag hade lagt mot väggen...
Men vad händer? Jo, foten rycker till jag faller bakåt, med kartongen framför mig som var nästan två storlekar större än mig på bredden och ja, tung för mig som inte ens orkar lyfta matkassar... landar på knäna med högra handflatan som smäller till mot golvet. SMÄRTA, SMÄRTA, SMÄRTA! Ville bara sitta där och gråta ur mig smärtan, men jag kunde inte, ville inte gå tillbaka till butiken, genom forumet och se ut som en panda heller med rödsprängda ögon, så jag fick sitta där på golvet i drygt 20-30 minuter, hålla in smärtan tills det vart lite bättre... kunde ju inte skrika heller, då skulle människorna i gallerian tro att något, något aa hade hänt mig? :s Skämmigt ju! Aldrig! Så jag fick sitta och svära en bra stund innan jag kunde komma upp på knäna igen, kunde inte ens ställa mig upp på en bra stund... Kollade på handflatan där det gjorde ont, halva den var typ nästan blå men det mesta försvann efter någon timma, men fingrarna känner man fortfarande av litegrann, kollegan skulle ha en makeup-rådgivning, så hon stod och brydde sig knappt om mig eller aa inte mer än: Oj, så synd. Berättade jag mer om vad som hade hänt, så bytte hon samtalsämne, yes, verkligen ointresserad! Men lugnt, jag behandlar folk såsom de behandlar mig! Och justja, knäna är ju också blåa! samt handleden och armen...
och en fruktansvärd smärta i nacken som hållt sig i flera timmar nu... Butikschefen som jag kommit ganska tight med sen jag började jobba som extra personal för henne ringde och kollade läget när kollegan drog så berättade jag för henne vad som hade hänt.. hon vart hur orolig som helst, och frågade gång på gång om hon skulle komma in i butiken och ta över stängningen som jag hade lovat henne, lite surt att hon ska få komma in på sin lediga dag hela vägen från trångsund? :S

Kan erkänna att det var allt lite läskigt när kollegan höll på med annat och jag tog hand om kassan, då knäna var så svaga och armarna ville inte lyda allting gick bara så söligt när det egentligen skulle ha knappt tagit mer än en minut att göra? Butikschefen ringde cirka 3 gånger till vår mobil innan jag skulle stänga och frågade hur det var för mig, jag sa till henne gång på gång, att jag är en envis människa som inte går och söker upp sjukvård för det minsta lilla fel i mig, för inte ens när jag är förkyld går jag till läkaren här, såvida inte medicinen är slut hemma *-) Samtidigt som jag tänkte, om jag går hem nu, så förlorar jag min timlön har redan jobbat så pass lite denna månad att jag får mardrömmar bara av att tänka på lönespecet som dumpar ner i brevlådan nästa månad... Fuckin jävla fyra pass under hela januari! Jävla ekonomikris! Det ser ut ännu mer lovande ut nästan månad... 2 dagar! Sen mars... 0, men där så drar jag iväg till Thailand, så det är bara ciaaaao..

Fick nyligen sista smset från den gosige butikschefen; "Hej gumman, såg att du ringde men missade samtalet, vad ville du? Hoppas du mår bra nu tänker på dig massor :D puss o kram *****" Att hon alltid ska vara så snäll mot mig :) Blir så lycklig ibland :) Justja, hon ringde till och med senare för att be mig leta efter skadeanmälan som jag skulle fylla i, men som tydligen inte fanns, så ja skulle få komma in någondag o få fylla i den...

Men, jag mår verkligen inte alls bra, vet inte om det var för att jag knappt sov något inatt, eller om det var för att jag slog mig. Något är det iallafall och ska inte dra ut med alkoholisterna ikväll iallafall ;p Ledig imorgon, funderar på att ta en snabb runda till Skrapan och köra mitt snabba pass om jag råkar vakna tidigt? :)

I mina djupaste tankarna, tänker jag ordentligt. Jag har fortfarande inte riktigt släppt människan från mina tankar än, hoppas, hoppas att kunna stöta den på gatan, i caféet, i klubben som jag befinner mig i, i tåget... bara tanken av att jag ska få se honom medvetet får mig att rysa. Så mycket att jag har nekat till att befinna mig på samma plats längre, för att jag känner hur jag darrar från topp till tå. Nu när jag misstänker att jag verkligen är den sista människan den vill träffa. De första dagarna när jag fick reda på den's varför, fick mig verkligen att må illa, att gå in i en depression och börja må dåligt. Men det var ju bra att jag fick reda på den's varför, för jag trodde att det var någonting i mig som var felet, något jag gjorde, något jag inte gjorde? Vet faktiskt inte hur jag ska göra längre, för att besvara den's rörelser och ord. Ska jag vara varm? Kanske den flyr iväg? Ska jag vara kall? Kanske den ser mig som ointresserad och kan lika gärna sluta träffa mig? Men jag mår mycket bättre nu efter ett stort tack till bröder och systrar som ställt upp för mig och spenderat minuter och timmar med mig...
Jag har verkligen haft onda tankar i mig senaste dagarna, bara att säga sanningen till J hur allting egentligen hände? Ångesten av hur mycket jag bad och bönade samt övertalade att det absolut inte var som han tänkte och vände på hans hat. Tanken av att bara sitta och skicka sms om varför den äter där och gör det där då mina vänner har fått tanken av att det är jag och den?
Men nej, jag tänker inte vara en förföljare och skrämma livet ur den.

Det är bara och ta ett djupt andetag och fortsätta med livet... Vet att jag ska gå framåt och inte alls bakåt, inte ens titta!

Efter ett stort bestämmande av att jag ska vara fin flicka till nyåren som är inom sikte som infaller den 25e (nyårsafton) så blir det ingen alkohol för mig förrän till 14 feb, dagen då jag och brudarna bestämt oss för att dra iväg till nästa event; valentines party. Woho, en fest för singlar? Dagen då alla upptagna människor sitter hemma och myser framför tvn i deras varma, mjuka soffa... En plats där jag för en gångsskull, vill hallucinera mig bort till...
Men frestelsen kommer extra mycket, har redan sagt till min inte så snart längre till granne men också som min bror, frestar mig extra mycket. Jag vet inte om det är så att han har glömt, men jag påminner för varje dag han vill röva mig bort till hemmafester, förkrökskrogar, dansklubb, m.fl. Gårdagen då efter att 3 grabbar övertalade mig att gå till Star Bar, en förkrökskrog i Fridhemsplan? Men lyckades ta mig och beställa en alkoholfri drink, killarna beställde totalt 2 kannor med öl, fan hade jag inte sagt mina ord att jag skulle hålla mig borta från alkoholen så hade jag lätt hinkat upp allt. Och så försökte grabbarna övertala mig idag genom att kidnappa mig från biljardhallen till Hässelby och hinka upp min julklapp från bror, men nej den försöket gick inte alls bra! Har mina anledningar till att inte sätta min fot i Hässelby oavsett om han är där eller ej, tänker inte vända mig tillbaka mera. Det känns bara så fel, så fel... Känner verkligen att jag har kommit till strecket där jag har fått nog av allt, inkl. rökningen. Lyckades hålla mig borta från rökningen halva dagen... visst kände mig lite degig men vart ganska pigg efter att jag körde dubbeltid på min lilla maskin inne i gymmet... Orkade inte köra andra, har så fruktansvärt ont i både ben och armar att jag koncentrerade mig mest på att röra på rumpan lite och sen köra lite benlyft och sen stretcha ordentligt :)
Så imorgon är mor ledig, funderade på att slå till på köpet av en ny telefon, datorn skulle vänta efter en mini diskussion när jag kom hem från biljardpalatset i fridhemsplan... Ändrade planer skulle till Thailand i Mars istället för April? Sen så vart det inte av med Hong Kong heller :(
Men imorgon blir det ordentligt med röj!

*Mor ska fixa nya glasögon, så gott som blind utan, nästan som mig... att man måste minnas vad människor har för jackor, klädstil och sätt att gå för att kunna se efter sitt sällskap på stan, från långt håll..."
*Ny telefon på SIBA, förmodligen blir det LG Viewty? :s Folk har försökt övertala mig till en Iphone, men jag är ledsen, har inte så mycket cash som kliar i bakfickan min...
*Hjälpa Jay och fixa resten av hans grejer så att han kan lätta på rumpan och försvinna som min granne...
*Rensa heeela lägenheten på onödiga grejer och skräp alltifrån garderob till vardagsrum, toalett till skrivbordet och sen sist men inte minst... VINDEN. SOPRUMMET... AKTA DIG... jag kommer imorgon, hehehe ;p Sen blir det och köra den ordinarie städningen som dammsuga, moppa, bädda sängen och lalala...
*Träning? Nej, vila imorgon... så spänd i nacken :( Måste vila inför arbetspasset på lördag i forum! ;)

Well, as Billy says; teeeecceeee!
Pussar;
Elin a.k.a. C´

Golvet är fortfarande blött efter att jag precis har städat hemma, precis torkat golvet.
Det var så smutsigt, så äckligt och fläckigt...

När jag tänker efter, så påminner det om mig själv för jag är inte hel igen, men jag försöker att reparera hålen, spackla om, tapetsera på nytt.

Det tog en tid innan jag kunde stå på bena ordentligt igen, men jag darrar än...
Tillsammans med min musik kommer jag och är alldellespå språng igen.

Kan erkänna att mitt hat till världen för flera dagar sedan var enorm, mådde hur dåligt som helst. Tänka sig att en människa som inte kunde hata, som bara kunde älska, som mig ens en gång visste vad ett hat var... jag avskydde dagarna, nätterna och dess drömmar.

Ord, musiken, bilderna som påminde mig om det som jag hatade som mest.

Ville bara gömma mig under täcket i sängen och aldrig mer titta fram igen, då vad som helst kunde påminna mig om allt, det räckte med drömmarna, hoppet som jag visste aldrig skulle slå in.

Men dagar har gått, hatet har minskat, jag har lärt mig, jag växer. Är inte längre en liten flicka som höjer på bryna så fort jag ser någon jag inte tycker om, jag har gjort mitt val, att förlåta.
Hon vet om att även om jag förlåter, så betyder det inte att hon har min tillit. Men som hon en gång sa, alla människor gör misstag och hon gjorde nyligen en av de största. Som en annan person en gång sa, jag växer blir till kvinna snart. För varje dag som går, så ska jag göra mamma stolt över att jag kan klara mig själv, bo här i Sverige ensam utan några som helst problem. Jag har lovat att jag ska göra Soso stolt, med tanke på varje sekund och minut som hon har tillägnat sitt liv och lära mig om andra, sig själv och det viktigaste om hur jag själv fungerade när jag var som mest vilsen. Hon förändrade mig till ett mognare jag. Även om vi kanske inte hör av till varandra längre mer än bara "Hej, hur mår du?" och "Vad gör du nu för tiden?" på msn eller sms så kommer jag alltid att minnas henne som en av de viktigaste personerna i mitt liv, näst efter min mamma. Min älskade allt, jag lovar... :)

Hur som helst, I've moved on...

Kort och enkelt, jag kan inte hata någon annan så är det bara, hur mycket jag än inbillar mig det.

Efter nattens undran om vad som skulle hända idag, så har jag äntligen fått pusta ut det... Det var inte som jag trodde, utan var en mindre sak att få bry sig om... Men hon förklarade till mig, att det skulle vara över om senast en vecka :] *phew
Jag tror att jag har suttit och inbillat mig för mycket, men allt känns mycket lättare...
Trotsallt första gången för mig, men hursomhelst, hon skulle ringa upp mig nästa vecka igen om resultatet. Hon var verkligen rolig den kvinnan :) Kändes som om att vi hade pratats vid tidigare, vi satt och pratade om annat. Jag kände mig trygg med henne^^ haha! Och i nästa stund precis innan jag skulle tralla mig hemåt, så proppade hon mina fickor fulla med massa grejor :o haha! Hon var inte snål kan jag säga! Men det är ju trotsallt tanken som räknas ;)

När jag kom fick jag i mig lite mat, sen så tillbringade jag nästan två timmar framför spegeln och lockade håret, var bara så sugen, så länge sist... Hade inte kunnat locka håret ordentligt efter nissen som kom hem till mig sist som förtörde mitt hår :o men nu har det äntligen vuxit ut! Och yipee säger jag som tänker locka håret till nästa veckas asiat fest som jag bara ser fram emot så mycket till!
Anh ringde idag när jag var påväg in till fridhemsplan för att möta upp Carro och två pojkar till i Nivå, jaa.. suck nivå igen. Men vad ska man göra, haha trivs iaf på stället ;p

Strax innan jag hamnade på nivå så drog jag till stan och köpte mig jackan som jag talade så väl om i de förra inläggen, som jag bara sucktat till så länge... :p Så nu har jag den äntligen! Min älskade jacka... så varm, så skön :] Sen stannade jag till på PK, i jobbet för att kika efter den där necessären jag velat ha i kanske en månad... Den är ju bara så praktisk, grön och svart är den, ser ut som precis vilken liten väska/necessär som helst men när man knäpper upp den :o så är det en hel radda med fack som man kan stoppa massa grejer i. Smink och annat redskap tänkte jag mig faktiskt ;p Sen så ringde jag upp Jonalyn igen, bruden jag känt i snart 3 år, maa shorrty! Frågade om hon ville göra mig sällskap, men hon var redan i Kista med hennes pojkvän då och skulle tralla sig hemåt sa jag, så efter en stunds vägran och övertalan så kom vi överens att jag skulle åka till Kista till slut, kom dit träffade henne, pratade som bara den då vi inte pratat på hur länge som helst sen hon kom hem från Pinas :) Så vi babblade om allt som hänt emellan, det senaste sen samt om mitt gamla förhållande tillsammans med hennes bror... Förklarade till henne varför jag inte riktigt velat pratat om mina förhållande till andra, efter att den förhållandet tog slut, men hon glädje mig när hon sa: "Faktiskt jag bryr mig inte om vad min bror håller på med." Sen så shoppade loss inne i Kista och hade slösat nästan 7000-8000 idag..!

Vart klar där kanske vid halv åtta tiden då jag insåg att jag måste tralla mig hemåt då jag lovade att träffa Carro utanför Nivå prick nio! Så jag trallade mig hemåt, drog på mig linnet jag köpte idag, sen jackan såklart! Och drog iväg till tåget, väl inne i Nivå sitter det två killar, två utav hennes kompisar, vi hälsade och dem var ju lite berusade haha dem frågade mig kanske 2 gånger om vart jag bor ;p men till slut så satte det! Drog därifrån till 22, sen så skulle vi vidare till GK, men hamnade på Harrys, den stora omtalade krogen som Carro alltid lyckas hamna på när hon försvinner i fyllan haha!
Kan säga att den krogen kommer jag inte att gå tillbaka till, medvetet. haha! Musiken var bara rock, rock och rock. Verkligen inte min grej! Det enda positiva med hela krogen var väl att det var helt okey pris på cidern sen att rökrummet är ute men inglasat och sen att man får ta med sig sin dricka ut...! :o Så man får dricka sin dricka man köpt, röka ute sen samtidigt inte behöva frysa ens en gång! UNDERBART BRA!
Vid 23 satte jag in min tjuga till Jack Vegas och började spela grodspelet haha efter en massa knappningar lyckades jag vinna 50 kr och såklart så vet jag när jag ska sluta och löste in den på en gång ;p brukar räcka med att jag bara vinner dubbelt upp så är jag nöjd :) så tur som jag har känt mig på sistone.

Den enda oturen är väl att PK har lyckats få avslag på min julanställning så har jag inte lyckats få klämma till dem tiderna jag fick tidigare... Men, ska jobba inne i Solna imorgon ska fråga om det finns några tider för mig där under december, kanske mera under november :) Imorgon, blire och sälja järnet!! trotsallt första gången jag är där så jag måste sätta på min margarincharm ;p haha!
Tjaa.. det är sent nu och så ska jag jobba imorgon i Solna Centrum, så det blir bums i säng och sova en massa så att jag får tillräckligt med energi för att dra massa torra skämt till kunderna imorgon! :D hehehe

Lotssa love from;
C´