Cindy | my words against yours.

Dagarna går som de går... Vet inte vad som har skett inne i mitt liv, men för varje fot som försöker få ner mig i den satans jävla mörka hålet som jag varit i många gånger blir bara fler och fler... men jag har lärt mig att hoppa över dessa fötter... jag blir starkare för varje gång, det tär inte på mig längre lika mycket... Men jag blir fortfarande lite vilsen i huvudet på varför folk ska göra så mot mig? Jag har väl fanimej inte gjort något fel i mitt liv, för att förtjäna sånt?!

Jag lär mig mina läxor väldigt väl efter att ha failat på mina prov och ändå så blir det bara fel?

Dagarna går precis som förr, förutom att jag vart ledig från jobbet nu i snart en vecka, ska jobba inne i täby igen på onsdag, önskar bara att jag kunde få ihop lite mer pass, men nu har jag iallfall gjort det klart för mig att jag är tillänglig för fler pass, har nu träffat och lärt känna butikscheferna inne i täby, pk och den senaste gamla stan :) blir bara mer och mer centralt ;p mitt mål är att försöka klämma till mig ett fast pass i någon av de centrala butikerna... fast det tar tid... :/ men får ta det som det kommer...

Veckan som kommer, kommer jag nog vara ganska off bland mina nära och kära... ?

Måndagen blir den efterlängtade ITC utbildningen. Tisdagen, skola och sen köpa min bok till klassen. Onsdag jobba inne i Täby. Torsdag, skola igen, med min stora smöriga redovisning om Stephen King som Erica ska hjälpa mig med :) Läraren verkar inte ens tycka om mig från första dagen jag började där :s men har mina 2 månader på mig att smöra ordentligt. Sen den efterlängtade fredagen... Där min superlön kommer att komma :D Då blir det en ordentlig shop shop :D

Behöver någon som verkligen livar upp mitt liv just nu, lågan håller på att slockna... finns inte tillräckligt med syre. Dem minuterna jag får sitta och prata med Erica, de håller inte länge. Det är väl såklart att jag blir glad utav dem stunderna vi pratar i telefon, men hon finns inte här som jag kan träffa :/ Som jag kan slösa min tid på... Försöker verkligen vara så upptagen som det går, men finns alltid någon timma kvar där jag blir heeelt rastlös, sitter och tänker på massa onyttigt.

Tänker, vad skulle ha hänt om jag inte hade gjort det? Vad skulle ha hänt om jag hade gjort det? Fram och tillbaka, vänster till höger. Ensamheten driver mig verkligen till vansinne. Orkar inte länge till... Mitt liv kommer snart att slockna, frågan är om någon kommer snart och ger mig syre så att jag brinner som aldrig förr! Väntar...

Love,

C´