Efter ett försök att få tag i han och han så gick det inte så bra... Har inte hört något från dessa två människor på över en vecka nu. Efter att jag pratade med dem sist om den senaste händelsen... Jag ringde den ena för att fråga om varför han inte ringer tillbaka till mig längre, som en vän. Den andra för att få en bekräftelse där också för att han inte ringer tillbaka, mer som en vän... Men ingen utav dessa svarade på mina samtal och jag har bestämt mig för att inte tänka kriga mera heller... Jag minns att en av de ringde tillbaka när jag var ute i fredags, när jag pratade med henne, när hon fortfarande dolde sanningen för mig. Fast den samtalet med killen höll inte i mer än 4 minuter, skulle jag tro...
Jag har gett upp nu och tänker inte ens låta intresserad om de hör av sig till mig igen.
Sådan är jag, vill inte ha folk som ljuger eller ens bara hör av sig när det passar de själva? De hade över en vecka på sig att ringa tillbaka, för att få reda på jag ville, men de valde att inte ringa tillbaka. Jag har inte förlorat något om jag tänker efter, endast två människor som fick mig att tänka på annat när jag var som mest nere och fundersam över varför folk beter sig som de gör mot mig.
Pratade med en underbar tjej för någon dag sedan, kanske var det igår? Minns verkligen inte dagarna längre. Helt tom i tankarna.
Jag berättade för vännerna det som hände senast, de suckar, alla ger dem mig svar som:
Shit, vilken falsk människa seriöst, trodde aldrig så om henne... Jag tröttnade på svaret till slut, men de som verkligen jag fastnade var från en kille och hon den underbara tjejen. Man märker vilka som verkade mogna för att svara och vilka som var lite mindre åt det hållet.
Killen, han som satt och tröstade mig via meddelanden, som jag inte alls hade förväntat mig använde verkligen ord som fick mig att vakna till en bit. Han sa till mig att jag inte alls är ensam i världen, utan att jag fortfarande hade min mamma, det kändes som att han kände mig på något sätt? Hur visste han att jag älskade min mamma innerst inne mycket, oändligt? Trots att vi kan bråka om mina övernattningar hos mina "vänner" då och då? Jag kanske hade berättat tidigare? Men jag minns inte...
Sen tillbaka hon den andra som gav mig ett ganska klokt svar...? Att jag skulle släppa hela händelsen, förlåta henne för vad som hade hänt. Men att jag förlåter henne, så innebär det inte att jag behöver prata med henne, utan bara att bete mig som en vuxen människa och ignorera henne och hålla henne utanför mina hemligheter, mitt liv. Jag funderar på det än, men är åtminstonde lite mer jag nu, efter jobbet. Jag log oerhört mycket idag på jobbet när kunderna kom trots att jag var nere. En annan sak som killen skrev var att jag kommer klara mig efter detta, kommer bli en kvinna snart, en stor tjej och lade till en smiley som log. Mitt hjärta log igen, trots att jag inte kunde stoppa tårarna när min lärare stod och pratade under lektionen. Tro mig eleverna i rummet, i alla åldrar, tittade på mig. Jag ville springa ut men visste att det bara skulle bli värre, skulle gråta i floder, så jag svalde tårarna och det slutade att rinna till slut.
Again... Love.
C´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar