Helt förberedd inför morgondagen, min stora dag. Dagen då jag ska lära mig hur jag blir en underbar säljare, än vad jag redan är idag, mer än vad jag redan har bevisat för de andra i de senaste 5 månaderna, snart ett halvår. Precis förberett mig genom att titta klart på mina serier, så att jag har det klart i mina tankar.
Sitter och målar naglarna, funderar på att kanske titta in på eniro.se eller hitta.se för att se ens en gång vart utbildningen kommer att hållas? Vet att det kommer vara i Conference Center och att det ligger dansens hus, i barnhusgatan. Jag gissar på att det ligger nära där ModelHouse ligger, där jag var strax innan jag och han insåg att det helt enkelt inte var jag och han längre? Han kunde inte betala för min kärlek till han, den hade redan vissnat efter att jag inte fick mitt tillräckliga syre efter halva förhållandet. Han visste det - men hade utan tvekan ändå tankarna på att göra det. En annan sak som får mig på tankarna av vart utbildningslokalen kan ligga, i närheten av huset där jag fotograferade mig... Första helgen efter att jag hade varit för första gången i Västerås, där vi tillbringade timmar efter midnatt i en busskur för att vänta på en buss som vi missade minst fem gånger! Där vi skulle ha vår swimmingpool. Minnena retas...
Jag målade mina naglar fortfarande rosa, det var den enklaste färgen jag kunde hitta i min manikyrset, rosa, det var min färg det, hur mycket jag än förnekar det så kommer den alltid att vara det. Den och sen fransk manikyr. Men idag känner jag... jag blir säkert fin till imorgon, i rosa. Jag vet det.
Hade en dröm inatt eller kanske snarare imorse i den stora sängen som jag hamnade oförväntat. Jag rullade runt bland täckena, kuddarna i mina drömmar. Minns inte alls mycket utav det. Det första som jag kommer upp med när jag anstränger mig om vad jag verkligen såg var att han längre inte var okontaktbar, vi hade kontakt igen. Jag såg hans namn igen. Vet inte vad det betyder... varken positivt eller negativt. Sen att jag var inne i en jättestor lägenhet, men en jättestor vardagsrum, jag hade något i handen med levande ljus på, minns inte alls tydligt vad det var. Plötsligt så stod det en låga på golvet där jag stod, jag stod fortfarande kvar utan att säga ett ljud, utan att röra på mig. Snart stod rummet och sedan lägenheten/huset i lågor. I nästa ögonblick var jag utanför huset och brandmannen sa till mig att jag skulle vara försiktig till nästa gång. Strax innan jag vaknade till morgonljuset som strömmade in från fönstret som inte hade persienner på min vänstra sida så drömde jag om att jag satt i en bil, den var min, svart. Men jag hade ingen körkort. Jag körde den fram och tillbaka emellan olika platser, till mina kompisar, bästisar, s.k. kompisar. Den enda platsen jag kommer ihåg var att jag var i Rinkeby, där en vän till mig och hennes pojkvän bor tillsammans med en hund. Kommer ihåg affärerna, den där bron, människorna och vägarna där. Speciellt människorna som tittade främmande på mig, så satt jag där igen i min svarta, stora, höga bil. Vevade ner rutan, mamma stod där och frågade: Får du verkligen köra runt i bilen utan körkortet? Äsch, sa jag. Vet du ens hur många ungdomar som kör dagligen utan att ha fått körtkortet i handen än svarade jag henne rakt på innan hon ens hann säga ett ord. Vevade upp rutan igen, jag visste att hon inte skulle se mig av någon anledning längre med rutan uppe. Jag pustade ut och sa till mig att jag ska klara det i några dagar till, utan några som helst problem, händerna började darra igen och jag gasade ifrån bostadsområdet.... och sen så vaknade jag.
Det är allt som jag kommer ihåg, jag har inte den minsta aningen om vad som kommer hända väldigt snart. Verkar som att tre grejer kommer att komma efter varandra. Inte om det är en förberedelse inför något eller om det är en varning till något? Jag brukar inte drömma, åtminstonde inte memorisera mina drömmar. Men dem gångerna jag har kommit ihåg, så har det alltid existerat i min värld, den riktiga världen. Tillräckligt bevisat för mig själv.
Den gången då flickan frågade mig i restaurangen om vart jag kommer ifrån, något som hände mig strax ett halvår efter, samma med att jag stod i en klädbutik med en galge i handen och hängde upp massa kläder som var larmade. Detaljer, som jag sett i mina drömmars värld, som jag sedan upptäcker att jag har haft dena synen med samma kläder jag såg för ett halvår sedan kanske ett år eller mer? Fastän att jag kanske köpte tröjan igår?
Samma sak hände 4 månader sedan när jag drömde om att en vän till mig ringde och var hur blöt om ögona som helst och med sin hesa röst berättade hon att det var slut mellan henne och hennes pojkvän. Jag var fortfarande lugn i samtalet och sedan så ringde min väckarklocka som sa att jag skulle fixa mig till jobbet i kungsholmen. Jag var faktiskt väldigt ängslig av mig, visste inte vad jag skulle göra, tänkte på det hela vägen från hemifrån tills jag kom till jobbet då jag bestämde mig för att smsa henne om hur hon hade det om hon var ledsen? Jag hade personligen nästan tappat kontakten med henne från och med dagen då jag bestämde mig med att fortsätta min relation med hennes bror, som vi långt ifrån nyligen avslutade. Men som vi idag är näramare än det året jag tillbringade timmar hemma hos henne.
Men iallafall, hon svarade mig med ett ganska segt svar, att hon var ledsen och hon undrade hur jag visste det eftersom hon tillbringade natten hemma hos en annan gammal tjejkompis. Något som jag tyckte var väldigt konstigt eftersom hon aldrig ens skulle lägga tanken på att sova hos någon annan än hemma hos honom i Rinkeby. Jag berättade vad jag såg och hon medgav själv att det var läskigt för det var sant, hon hade bråkat med sin älskade pojkvän, ett ganska stort gräl då, men slut var det inte? Kanske var det ett tecken för att jag skulle börja ta kontakt med henne igen? Kanske skulle detta hända igen ganska snart, för jag såg ingenting i sömnen, jag hörde bara en röst. Hade jag sett vad jag hade på mig, hade det kanske varit ganska uppenbart att skilja på ifall det skulle hända den dagen eller någon annan dag? Men hursomhelst, sist jag träffade dem var de ju fortfarande med varandra, men inte lika oskiljaktiga som jag tröttnade på att se under det första året de var med varandra, vem vet kanske deras låga håller på att slockna? Men jag har sagt till mig, jag har lärt mig min egen lilla läxa.
I'm out of others business, I've got my own worries.
Love,
C´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar