Jag har absolut ingen aning om vad som hände igår... Minns knappt hur jag tog mig från klubben igår till självaste tunnelbanan :s Fokuseringen var väl bara på att jag skulle få ut allt som jag hade fått in under kvällen? Men efter vad jag minns igår så hade jag blivit lämnad igår mitt i ingenstans helt ensam, jag satt och bröt ihop över något jag inte minns varför? Stötte på ett gammalt ex, min första riktiga "kärlek", förhållande typ, Han och hans kompisar tyckte att de skulle plocka med mig till Fittja? Så dem satte mig på tåget dit, och jag kunde inte hålla mig själv utan gjorde bort mig helt enkelt hela vägen därifrån till deras hem, sen var det väl bara och hoppa av från kläderna man hade från festen och sen i någons sovkläder sen bara sova tills morgonen dyker upp...
Men jag satt och undrade igår, kunde inte koppla, jag som trodde att mina kompisar aldrig skulle lämna mig själv, speciellt inte i den tillståndet jag var i? Okey, dem hörde av sig senare idag eller kanske var det jag som ringde? :s Äh jag vet inte, dem sa att dem inte såg mig, sen så drog dem vidare, men det roliga var att jag inte fick ett enda samtal från någon om vart jag var, ens ett sms? :s Lite besviket faktiskt. Satt med telefonen idag när jag vaknade, ringde folk som kunde köra mig hem för mådde verkligen skit imorse, kunde knappt känna mina ben, senast jag kände så var kanske 2 år sedan? :s Verkligen jobbigt :s
Men antingen så svarade dem inte i teleofnen, eller så kunde de inte, orkade inte... lala..
För jag skulle seriöst inte ha vetat vart jag skulle ha tagit vägen igår om inte jag träffade på exet mitt? Var ju lite ledsen för att ingen brydde sig om mig i den stunden, men att jag var dyngrak var väl ändå mitt eget lilla fel, så fått lida med min bakfylla heeela dagen idag, o sen nu heeela kvällen. Lyckades inte ta så många bilder igår då jag skulle ha lockigt hår, men eftersom det vart så stressat i sista stund så vart det inte alls fint, så satte upp den me typ en tofs bara så där, så resultatet blev knappt några bilder heller :/
Jag kände mig verkligen inte för festen igår kväll, inte så värst taggad som jag alltid brukar vara, kanske för att jag suttit med min ordentliga förkylning i prick 2 veckor nu? Fått det värsta av det värsta... Men har ändå krigat mig ut, för att jobba, för att umgås med vänner.
Satt och pratade med E en bra stund strax innan jag vaknade till, som det snurrade, disskuterade återigen om människan, människan som beter sig så konstigt? Seriöst, jag vet att jag har sagt det tidigare, att jag skall glömma människan, gå vidare, hade verkligen stor lust att bara radera numret som finns i telefonen och sen bara fortsätta leva precis som förr, precis som alla andra dagar utan denna människa. Fick en förfrågan idag, om att träffa denna person, men jag vägrade, varför ska han få komma och gå när han vill? Jag kanske inte bryr mig om det leder till något eller ej, så länge det inte går till överstyr, jag är fortfarande en människa med känslor, men bara för att jag har accepterat en sak så behöver det inte betyda att man kan behandla mig som en dörrmatta, ta fram den när den behövs, när något fastnat under skon?!
Människan har äcklat mig så pass mycket snart att jag bara har lust att ta fram fingret och visa hur mycket jag egentligen bara bryr mig om honom, visst, så har varje människa sin svaga punkt som många gånger kan bli träffad, men... det är väl nästan lika bra att radera numret då människan inte ens vill ha kontakt med mig mer. Varför ska jag ens sitta och anstränga mig? Det gör ont, fast det är bara att andas in och ut, sen fortsätta att leva livet.
Åtminstonde, min bakfylla har gjort succé, så mycket som jag känner hur mycket jag INTE vill festa mer och bara ligga i sängen och lata mig i ett år...!
Men aja, får se hur länge den planeringen räcker till... haha
I think that it was all for me ;)
Love;
C´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar