måndag, april 12

RÄDSLAN

"min största rädsla är inte att dö, utan att vara ensam... " har jag alltid sagt både till andra och till mig själv. men med denna förkylning eller aa hostande för fjärde gången utav 2010, så känns det snart som att det verkligen vore nåt allvarligt? tänk ifall det kanske är nå slags utav cancer? (har ju haft både mor- och farfar som dött i cancer)... usch, bara tanken utav det får mig att darra till lite...

tänk ifall det är lungcancer? tanken av att jag skulle lägga ner med rökandet på en gång, men det slog mig ganska snart, hur lite det skulle hjälpa mig, för jag tror nästan att så snart jag fått det beskedet så finns det ingen återvändo.

jag kan erkänna att jag har önskat in mig till ett sjukhus tidigare, för att se vilka som skulle finnas där för mig, vilka som skulle fälla tårar för mig, vem som skulle sakna mig om jag en dag bara försvann.. tårar börjar titta fram... men insåg inte förrän nu, hur mycket jag kommer möta min rädsla av att sitta där ensam med fyra väggar och slangar över mig.

tänker om jag nu ligger där, så kommer läkaren med sin journal och berättar om mitt tidsbegränsade liv... då jag inser att jag har gjort exakt ingenting med mitt liv, förutom att försöka hålla mig ren. Att jag kanske aldrig kommer att få uppleva hur det är att vara gravid, inte kunna vara den stödjande mamma som min mamma vart där för mig. Inte kunna hitta mannen i mitt liv som jag skulle vilja dela mitt liv med. Fått bröllopet som finns i alla tjejers drömmar... kunna bli mormor eller ens kunna uppnå min "när jag blir stor - karriärdröm"

nej, jag tar tillbaka det hela, min största rädsla är inte att vara ensam, det är faktiskt att dö.
men håller mig definitivt till att: "ska jag dö, så ska jag dö på nåt vis, inget man kan springa ifrån" - men lovar att om nåt hemskt händer mig så ska jag såklart hålla ut och kämpa till mitt sista andetag för det är inte förrän nu, man inser hur värdefullt livet är...

Inga kommentarer: