För en gångs skull så var jag inte ensam, när det kom...
Vet inte sist jag mådde så illa, att allt som hade hänt på sistone bara lade på sig skal på skal och igår så hände det... allting sprack och jag bara bröt ihop. Men som tur så hade jag en vän i luren och en fru som bara kramade om mig så hårt och skönt och kommer med lite dumma kommentarer för att få mig le igen... Så söt :)
Nu känns det inte längre lika ont, jag är inte lika sur efter att ha stått framför diskbänken och slagit om med 4 omgångar med disk... Lite besviken än, men det går an... Ska börja dra mig hemåt strax, måste hem och köra på med träning igen...
Smile ;
C´
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar