Dagarna hemma har bara fått mig att inse vilka vänner jag egentligen har, vilka som hör av sig när jag inte ringer, hur mycket jag egentligen betyder för var och en när jag inte närvarar. Känslan av att känna sig "behövd" vid en fredagskväll. Veta att man är viktig när ens annan familj samlas och folk ringer efter en, för att fråga vart man är. Känna sig välkomnad till familj med beundran, familjediskussioner, värmen, veta att det finns en plats kvar hos de för mig, när folk inte vill att man ska avsluta kvällen med att åka hem.
Den känslan är helt underbar :)
Sen så ber jag om ursäkt för att jag idag inte kom till Södertälje heller, tog mig en evighet för att gå till ICA... som annars tar max 15, idag kändes det ett år...
Huvudvärken börjar smyga sig upp på en, snuvan vägrar släppa, men att jag känner smaken av maten idag iallafall, är något jag borde fira, fast har knappt den energin.
Jag tror nog att jag aldrig har sovit så mycket i hela mitt liv som jag gjorde igår;
Vaknade till vid 14, åt frukost, satt vid datorn sov vid 16-20 åt middag, kollade på tv serier i 2 timmar sov igen till 23 när mamma kommer hem och undrar om jag vill ha soppa, visst säger jag så kommer hon ut med nudelsoppa?! lägger mig i sängen helt drogad av medicinen jag tog tidigare, tills kl 3 och sover tills idag kl 14?! INTE KLOKT JU!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar