del 1 .
1999, det var året då en 10 årig flicka fick bestämma sig, om hon ville följa med mamma eller pappa. Hon hade vart med under ganska många upplevelser mellan föräldrarna. Fast med pappans styrka samt vilja av att få familjen ihop igen så gick det bra igen, tillsammans med mammans svaghet och rädsla. Mamma visste pappas ständiga resor hem till Hong Kong, och visste att han skulle åka närsomhelst, med en kort varsel, eller kanske med inte någon som helst varsel ens? Det vart som hon trodde, han åkte.
Men det var också nu, hon inte heller visste hur lång tid hon hade på sig att ta kontakt med kvinnojouren, som skulle hjälpa henne med ev. flytt. För han kunde komma hem igen närsomhelst, minst 2-3 dagar, det tar ju tid och flyga hem och sen tillbaka. Hon pratade ut med sina vänninor som också var gifta, också med samma rädsla över deras giftermål, men alla avrådde henne till att lämna hennes man, hon skulle aldrig klara sig utan honom sa hennes vänninor, vem skulle hjälpa henne med att sätta ihop möblerna? borra hål i väggarna, installera tvn m.m. Det kunde inte kvinnorna hemma i Eskilstuna tyckte husfruarna där.
Jag berättar idag, om den andra halvan av mitt liv. För den som vill läsa, det blir både en för och nackdel för mig att berätta. Jag slipper hålla mitt liv hemligt längre, att bära på en hemligstämplad mapp genom åren var det svåraste, samt att byta från ett namn till ett annat var ännu hårdare. Jag var liten, mamma sa bara vi ska lämna pappa. Du får inte berätta för någon annan om vad vi egentligen heter. Jag minns den kvällen vi fortfarande bodde kvar i Eskilstuna, vi sökte runt text-tv (det var den tiden då jag inte ägde en dator hemma), efter namnförslag, till slut så bytte vi båda. Mitt nya liv tillkom, Elin var mitt namn.
År 2000, mitt nya liv började i Nyköping, hoppade av skolan några veckor innan sommarlovet, hann inte ens ta hejdå till mitt förra liv i Eskilstuna, men det spelade ju absolut ingen roll, hade ändåså inga vänner där, det var bara människor som jagade mig med deras cyklar hela vägen hem, smått lekande i fritidsgården. Pappa förbjöd mig att gå ut och träffa andra, jag skulle direkt hem efter skolan för att plugga sen lära mig hur man ska städa hemma. Men... man brukar säga att man inte ska vända sig och titta till sitt förlutna när man har lämnat det. Livet började i Brandkärr, började fyran där, fick gå i en fritids efter skolan tillsammans med helt okey trevliga människor, men en blandning av olika nationaliteter. Även när vi hade flyttat så drog mamma med mig till Eskilstuna, såfort hon visste att han hade åkt hem till Hong Kong igen. Eskilstuna var en sorts "by" alla visste allt om alla, de ska alltid ha nåt att prata om, har de inte så berättar de säkert om när de sket senast... : sant ju...
[mitt andra födelsedagsfirande i Nyköping]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar