dags för lite avlastning igen - kommit hem nu, väldigt törstig.
men har insett att jag inte mår bra psykiskt och jag vet inte vad jag ska göra...
konstant huvudvärk, minst en gång om dagen. tappat passionen för mat helt, då smaklökarna inte har fungerat på 2 veckor nu. dags och söka efter en läkare, ja, jag tror nog det. ska maila min läkare och se vad han/hon tycker att jag ska göra.
tanken av att vilja ha dig vid min sida, kanske du inte har märkt det men har inte uppfört mig som jag tidigare har gjort mot dig. men tanken av att hon också är intresserad får mig att vilja dra mig tillbaka. varför tror du inte på mina ord det jag säger? sluta ta mig på skämt!
dagens suckar blir bara större och oftare. sitter och pratar med rachelle, hon vet ganska mycket om mitt liv, förstår mig, vet hur jag är, vem jag är. jämfört med alla andra.
sitter hemma med mamma varje kväll, vardag eller helg. vår mamma-dotter relation har definitivt blivit bättre, vi pratar med varandra och busar om kvällarna. men som sagt jag mår inte bra, tårögd.
kanske det är som rachelle säger, jag blir starkare med tiden, och sen kommer de inse vad dem har förlorat, så ska jag se det hela som ett nytt kapitel i mitt liv. behöver bara ett litet knuff så kan jag avsluta det gamla sen stödja mig det nya i det nya kapitlet?
"det är mycket gott i livet och de onda ska du bara glömma, för de kommer att stå i vägen för dig, understand? :D " /Rachelle.
We'll be in touch...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar