fredag, oktober 23

VÄNSKAP

Att jag uppskattar en vänskap så pass mycket att jag... i början kanske inte kunder kontrollera mig med att vara generös, ville göra allt för uppmärksamhet, allt för att behålla kvar mina vänner. Men efter att ha lämnat och förlorat en efter en, så insåg jag en sak: Om det tillhör dig så gör det det, om inte, det har aldrig gjort det.


Jag visste inte att jag var en så pass bra vän att den andra personen bara kunde sätta sig i min hall, berätta om sina värsta tankar och rädsla och sedan brista ut i gråt. Ska jag vara ärlig? Jag var ganska rädd, visste inte vad jag skulle göra eller säga. För tänk ifall jag skulle säga något fel? Inte göra något tillräckligt? Trots att vänskapen har hållt så länge i alla blåsväder, i trygghet och i otrygghet, i skratt och tårar så kände jag mig då väldig speciell.
Det var ju ändå ett löfte... "jag kommer att finnas för dig i både vått och torrt."


Från att vi blev vänner från högstadiet, till bästa vänner i gymnasiet, till ovänner genom en motsats till förtroende och sedan till bekanta efter en flytt till nära vänner igen trots avståndet. Efter en vänskap genom nästan 7 år snart, så kan jag säga igen: Älskade dig då, älskar dig fortfarande idag.


Vet att jag har ställt till med problem några få gånger för dig, men mitt skydd kommer aldrig sänkas för någon när det kommer till dig, inte ens för ditt närmsta idag. Det enda jag kan göra är att ignorera, sätta på hörlurarna och fortsätta ignorera men kommer aldrig kunna leva med mig själv att jag faktiskt lät någon trampa ner dig, med mening eller utan mening.






Inga kommentarer: