hur fungerar det egentligen med att ge folk sin andra chans? förtjänar alla just denna chans eller är den alldeles för dyrbar för vissa? jag börjar få tillbaka konstiga tankar om folket runtomkring mig igen... efter gårdagens festande så tror jag nog att han inbillade sig om från tiderna vi hade för år sedan... tror inte ens att han minns själv vad som egentligen hände?
sen i framtiden om det blir något så finns det sina postiva och negativa sidor, vi känner varandra alldeles för väl och behöver inte gå igenom med att försöka luska fram hur han tänker o så, negativa sidor e väl... hmm... jag hade väl mina anledningar till att avsluta förhållandet?
och sen... så tror jag nog att mamma inte kommer bli så glad, eller? vem vet? *-)
tillbaka till nutiden, till en annan situation, att jag är så bra på att övertala mig själv att om jag kanske kan förändra människor till från hur de är idag, till att de kanske blir till nåt seriöst förhållande... det var längesen jag hade någon vid min sida, som fanns där i vått och torrt, som kunde pussa mig på pannan när jag kände mig vilsen, som... kramar om mig när jag fryser, som pratar med mig i telefonen när jag känner mig som mest ensam :( suck.
aja livet är väl precis som förr, bara sitta och vänta på min prins...
dags för lite mat, ciao
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar