kikade förbi litegrann på aftonbladets hemsida och råka se ett ämne "han slösar bort sina pengar - och lånar av mig". vems fel är det egentligen? är det för att en själv inte har den styrkan till att säga nej? jag kommer ihåg en vän till mig som en gång sa: att vara tillsammans med en kille är precis som att ha ett barn, man måste visa ens gränser tidigt i förhållandet, innan det är försent.
faktiskt så har jag sett det genom mina egna förhållanden och det är bara så sant. man brukar säga om du tackar ja till allt "snäääälllaa?" och sedan plötsligt tackar nej så kommer pers nr 2 inte alls vara glad och slutar med att den personen blir tjurig på dig, sen så slutar det med att en själv har skuldkänslor och pers nr 2 verkligen tror att det är helt okey att gå över gränsen sådär. SUCK!
efter egna erfaranheter med olika typer av relationer så har jag kommit till det ämnet med att låna pengar... visst det kanske inte har varit så stora summor men även en krona har alltid varit för mig viktigt. för varje krona är det jag som har slitit minut för minut och lämnar därför alltid pengar tillbaka till folk jag har lånat ifrån - därför hoppas jag att med samma respekt att andra lämnar tillbaka de pengar som de har lånat från mig!
ELLER VAD TYCKER DU? HAR DU HAFT LIKNANDE FÖRHÅLLANDE, HUR HAR DU LÖST DETTA?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar