jag känner mig så ledsen just nu... så besviken att jag fortfarande inte har fått det besvarat... jag vet redan svaret, men vill att människan ska komma till mig och säga som det är...
hur svårt kan det liksom vara att säga som det är. jag tänker med musik i öronen, om jag kanske hade gjort annorlunda, kanske det hade slutat annorlunda? jag vet... jag cp:ar mitt huvud i onödan. men det bara är så, jag kan verkligen inte leva med att inte få mina svar besvarade...
gårdagen var bara en konstig kväll, känns som att jag inte skulle ha åkt dit. soo awkward!
mitt problem är inte att jag är sur eller kär, mitt problem är att jag inte kan släppa det, det irriterar mig dag och natt att jag inte kan få ett ord tillbaka. vad var det som gick fel egentligen?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar