ibland så önskar jag bara att jag kunde få en kram och att du aldrig skulle släppa taget om mig, men frågan är vågar jag gå längre än så? just nu i läget så, kan jag inte sluta tänka mig hur jag skulle reagera om något sådant hände... ja.. jag saknar det. jag erkänner och sen då? :/
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar