VÄNSKAP

under liv har jag lärt känna många människor, där de flesta av de har blivit mina vänner. som person är jag många gånger väldigt glad, sprallig av mig. att lyssna kan jag vara väldigt bra på när jag är på humör. humörsvägningar är inte min bästa kompis.

men det otrevliga händer ju också i livet... för vad är det man säger? om man inte kan upptäcka det otrevliga, hur kan man veta värdet av det trevliga i livet?

jag har genom livet, rest och flyttat massa. ibland inom samma område, andra gånger till andra städer. började inte få riktiga kompisar förrän jag var 14-15(inte för att de som jag lärde känna tidigare var gjord av plastfolie direkt) vissa av de vänner har jag fortfarande kvar... vissa har jag lämnat. sen så har jag ju också några som har svikit mig riktigt hårt en gång i tiden, men som jag har förlåtit men dock inte glömt vad de en gång har gjort mot mig.

lite olika. men livets olika vänskaper har ju sig sina olika kategorier... och mina ord som jag säger när jag har ramlat, man lär sig efter sina misstag, nästa gång så ska jag se mig för! inte för att jag är så jätteduktig på det, men när man har ramlat på samma ställe flera gånger om så lär man sig...


(av hennes 119 bilder, klart så är denna den snyggaste bilden!... på mig hahahha)

Hursomhelst så det jag ville komma fram till, så lever jag i en period där jag har brutit kontakten med de flesta vännerna i de övriga kategorierna och har endast mina närmaste kvar.

Anh:
Lärde känna bruden på en hemmafest med några filippiner som jag en gång umgicks med.. vår vänskap blev mycket djupare med tiden när vi blev stammisar på asiat-festerna tillsammans. och så satt vi där tillsammans, efter våra dagar tillsammans under en sommar när vi hängde efter varandra. okey, förlåt det var väl jag som hängde efter henne? haha

Marie:
Så mycket som hon ogillade mig i början pga någon annan. Men glad för att vi är mera nära varandra nu än förr :) Så mycket energi som hon har och sprider 10 gånger mer glädje än var jag gör, gör att jag står stabilt idag. Flyttat nu, men jag tror på att vänskapen blir starkare när man inte träffas så ofta! Hon kan bli lite sur över mitt tankesätt ibland, men vi kommer över det ganska snabbt!

Gladys:
Oslagbart än så länge. Vi har känt varandra sen jag var 15, var på min 16 års dag... sen dess så smällde det. All festande, och allt det förbjudna... har vi funnits för varandra. Vi har bråkat massor sen när i början av vårt vänskap, när man testar varandras gränser. Vissa gånger har vi blivit sams inom några timmar, andra gånger inom några dagar... Det längsta var väl ett år, där vi inte pratades vid förrän till jag snart skulle ta studenten. Nu jobbar vi tillsammans, berättar ALLT till varandra, vi kan prata med våra kroppar och vi förstår varandra. Skrattar och retar varandra... Jag tror det viktiga i det hela är att vi just förstår, vi prioriterar liknande grejer och behöver inte längre skrika på varandra för att vi ska lyssna. känns skönt.

Jonalyn:
Också har vi haft våra hinder i livet. Känt varandra sen 4 år tillbaka. Vet att man inte ska ragga på sin bästa kompis brorsa, men gjorde det misstaget iallafall, och vi kom inte närmare varandra igen som vi var innan förrän det tog slut mellan oss. Jag har haft mina tider... och har inte haft den tiden att umgås med henne som jag borde ha haft. Men hon frågar än idag; hallå vad har hänt förut du var hos mig var o varannan dag, när kommer du hit igen?

Don:
Min stora storebror inom parantes. Sen han flyttade från bandhagen har vi inte umgåtts så jättemycket som vi gjorde förr. Förut så kändes det nästan som att jag bodde där... kunde börja städa från ingenstans i hans lägenhet, åka med till enköping när han skulle hem till mamma. Men också en bra människa som har ett tålamod och vill fortfarande ha en hållbar vänskap med mig :) Han kanske inte alltid är den bästa på att hålla löften, kommer alltid försent. Och kan många gånger räkna med vartenda öre när det kommer till pengar. Men vi är ju trotsallt inte släkt på riktigt och är den brorsan jag aldrig haft i mitt liv :)